För att ta sig till final var Dackarna tvungna att vinna semifinalreturen med minst tre poäng.
Mot ett Vetlanda som är dyngstarka på hemmaplan.
Det sket sig givetvis, och säsongen är över för Målillalaget.
Det gör inte mig så mycket egentligen, för nu börjar det bli kallt om kvällarna.
I Vetlanda igår var det inte mycket mer än ett par plusgrader när speedwaystjärnorna gjorde upp på ovalen. Tur att jag hade mössa med mig den här gången.
Dock kunde det ha blivit bildlöst från matchen.
Min dator hade stängts av under de första tio heaten (glömde strömsladden).
I paus märke jag det och försökte sätta på den igen, med strömsladd.
Men då tjurade den till sig ordentligt. Det var lögn att få igång den.
Satan var ett ord som frekvent användes.
Vad gör jag då, tänkte jag.
Många scenarion kom upp.
Så de sista sex heaten hade jag huvudet på annat håll, som det brukar heta.
Direkt efter att matchen var slut sprang jag in i pressrummet och försökte få igång den.
Inte gick det. Testade både tre och fyra gånger att starta om.
Samma visa varje gång.
Men efter femte gången ryckte det till i burken, och den startade.
Tack gode gud, tänkte jag.

Det började bra för Andreas Jonsson och hans Dackarna. En femetta i första heatet. Sen gick det sämre, och till slut fick Dackarna se sig besegrade, än en gång, i en semifinal.

Efter sista heatet var glädjen förbytt mot ledsna miner. I bakgrunden skjuts raketer upp för det finalklara hemmalaget Vetlanda.

Thomas H Jonasson är en profil i hemmalaget. Han spås en ljus speedwayframtid av många "motorexperter".

Peter Karlsson och Fredrik Lindgren deppar efter förlusten.

Scanpix
Mikael Fritzon är djupt koncentrerad.
Christian Gustafsson korrade sidorna på min dator strax innan det gick i tryck.