Längdskidspårspårning!

Hängde ni med på den rubriken?

Hur som helst.
Jag följde med Janne Johansson när han skulle göra lite nya fina spår till slättförsåkarna i Havslätt.
Det var cirka 8 minus i luften, med en sol som trängde igenom det lilla molntäcket så gott det gick.
Jag hade mina fina dyra gore-tex-kängor och en varm jacka på mig. Dock hade jag bara jeans, eftersom jag inte orkade åka hem och hämta termobyxorna.

När Janne väl drog iväg, jag satt bakom Janne och knäppte lite bilder samtidigt, så var det så mycket snö som sprutade över skotern och på oss att ansiktet höll på att frysa till is.
Det var kallt.

Efter en liten bit kom vi till ängen där han skulle packa snön (han måste göra det för att det kommit så mycket snö, för att sen kunna lägga spåret) så höll vi på att välta. Typ.
Men då hoppade vi båda av och han körde fram skotern stående vid sidan om.

Skotern förresten, var nog en relik från sjuttiotalet.

Mitt på åkern fanns ett stenrös som jag ville upp på.
- Kör mig dit så hoppar jag av och plåtar lite därifrån, för där är det nog inte lika mycket snö.
Trodde jag.

Tji på mig.
Snö upp till låren.
I jeans.
Smart.

När vi var klara åkte vi tillbaka till logen där vi utgått från.
Och jag kunde åka tillbaka till redaktionen för att försöka värma mig och torka mina snöblöta jeans.

Trots att jag blev kall och blöt så har jag nog världens bästa jobb.
Tack gode gud för det.


Snösprut i ansiktet, mums...

Snödjupet mäts på olika sätt. Det här är en variant.

Janne Johansson, på en relik till skoter, har kört en runda för att packa snö innan själva spåret läggs.